Jag missade helt att berätta en sak när jag berättade om att vi tog minibuss från Chumphon till Hua Hin så jag tänkte att jag kunde nämna det nu.
På sista delen av den färden åkte vi förbi två minibussar. Den ena bogserade den andra. Men bogserlina var det inte tal om mellan dem utan istället hade de snörat fast en tjock, lång gren alternativt en smal trädstammen som bogserlina. Jag skrattade när jag såg det. Tyvärr hade jag inte kameran till hands för att fota det hela. Det var verkligen synd för det var en upplevelse att se det.
I ett tidigare inlägg skrev jag att vi köpte glasrosor men att de var för välpackade att jag inte kunde fota dem. Nu är de uppackade och ligger på storarumsbordet i väntan på att få sin plats någonstans i lägenheten. Jag fick knäppt en bild på dem.
Röda glasrosor
Efter att ha kommit hem har vi funderat lite över vad vi saknar och inte saknar. Det här har vi kommit framtill:
Detta saknar vi inte:
- De hårda sängarna.
- Smoggen i Bangkok.
- Det dåliga vattentrycket i kranarna.
- Toapappret och att man inte får slänga använt toapapper i toastolen.
Detta saknar vi:
- Maten.
- Delar av värmen (särskilt med tanke på att det var svinkallt i lägenheten när vi kom hem för vi hade sänkt elementen innan vi åkte).
- Att toasitsen aldrig var kalla när man satte sig i Thailand (det var den här hemma).
- Att slippa göra frukost, att bara kunna sätta sig och beställa det man ville ha.
Men, men man kommer snabbt tillbaka in i sina vardagsrutiner igen. Jag är bara lite dagförvirrad fortfarande annars verkar det mesta ha återgått till det normala förutom mina stackars knän. För er som vill veta så ringde jag vårdcentralen i tisdags. De hänvisade mig till sjukgymnasten som jag ringde och jag fick en tid på onsdagen. Jag var där och hon kollade och klämde. Det handlar nog om en överbelastning. Så jag fick två rehabövningar som jag ska göra, hon tejpade mitt högra knä som är värst och så skulle jag äta antiinflammatoriska tabletter i 5-7 dagar. Vi bokade in et återbesök på fredag nästa vecka för att se hur det hela har utvecklats sig. Så nu har jag träningsförbud förutom rehabövningarna. Det är jättetråkigt för jag längtar efter träningen och är i behov av den för jag åt nog lite för mycket gott i Thailand. Men det får väl ta sin lilla tid tills knäna mår bra igen.
Efter det här inlägget återgår nu bloggen till att fokusera på böcker och litteratur med några inslag från vardagen. Jag hoppas att det är okej för er läsare. 
